Jag får frågan då och då och försöker så gott jag kan förklara att konsten som all annan kulturutövning speglar alla sidor av människans psyke och alla sidor av vårt samhälle. Skönhet och glädje, såväl som skräck, våld och fulhet. Men, säger så någon, är det inte mest det senare man ser? Jo, man kan lätt tro det. För det är ofta den konsten som blir mest uppmärksammad. Ta, t ex de båda Konstfackselevernas tilltag tidigt i våras som vållade sådana rabalder.
Själv såg jag nyligen videokonstnären Bill Violas 15 minuter långa film ”3 women” och upplevde en stor skönhet i den. Tre kvinnor kommer mot betraktaren. De är otydliga, dolda bakom en hinna och i svartvitt. Så rör de sig långsamt mot kameran och man ser att hinnan är en kraftigt rinnande vattenridå. Och när så kvinnorna en efter en kvinnorna, rör sig genom vattenfallet och kommer ut tydligt och i färg på andra sidan, blir reaktionen inte bara att det är fantastiskt, utan även otroligt vackert.
Matisse talade om konst som för ögat skulle bli som att sjunka ner i en skön länsstol efter en lång arbetsdag. Han visas på Museo Thyssen Bornemisza i Madrid i sommar. Det blir säkert en utställning utan förkonstling. En fest för ögat, som Isaac Grünewald skulle ha sagt.
I södra Frankrike firar man Picasso-år, med ett flertal utställningar och själv har jag blivit tipsad om ett museum ritat av Frank O Gehry (mannen bakom Guggenheim i Bilbao) i Herford i Tyskland. Det ligger ca 10 mil rakt söder om Bremen. Det ser jättespännande ut på bild, så dit vill jag åka. Huruvida det blir av eller inte, får vi se.
Ett museum jag vet att jag kommer att besöka är nya Magritte-museet i Bryssel. Det kommer jag att berätta mer om i nästa nummer.
Er tillgivne
Göran Hellström
Chefredaktör
goran@disajn.com
